Rörande musik och gott sällskap…

Fredag kväll. Det är efter butiksstängning och fem personer har  planerat och spontant lyckats hitta sig hem till mig för enkelt  käk, lyssning och prat. Logistiken är lysande. F har hämtat  pizzorna, ölbacken är inburen och förstärkare står på uppvärmning.  Det är mycket enkelt. Det är vinyl som gäller för kvällen och under  en handduk (!) döljer sig två phono-förstärkare, ett och två.  Stämningen är hög, alla är fredagsuppspelta och replikerna är  snabba och skarpa, här är människor som tycker olika om det mesta  och som trivs tillsammans. När den värsta hungern stillats blir det  en diskussion om hur man lyssnar på anläggningar. En säger att man  måste använda inspelningar man är bekant med, bara på det sättet  kan man avgöra styrkor och svagheter. En annan säger bestämt att  det inte spelar någon roll om man hört inspelningen tidigare, man  uppfattar ändå anläggningens egenskaper. Och så utbryter en ny vild  diskussion. Vid det laget tänkte jag det var dags att göra klart  proceduren för kvällen. Vi börjar med att bestämma en skiva och  enas om en som ”alla” har hört och ”alla” har hemma, Paul Simon,  Graceland, sida 1. Lyssningen börjar med phono-försteg ett  inkopplat. Därefter paus femton minuter (inte för att vila öronen,  det är aldrig tyst i det här gänget), för omkoppling och  uppvärmning av förstärkare. Alla är med på reglerna och leken börjar.

Det blir en del kubbning om platserna i hörnsoffan, F och Biff  vinner platserna i sweetspot, Schatten hamnar närmare vänster  högtalare och på långsidan vid vänster kanal Storhövdingen. R och  undertecknad hamnar i stolar med våra högeröron vända mot höger  högtalare. Jag är lite imponerad över att ingen fäller nedsättande  kommentarer över den på alla sätt vansinniga konstruktionen med  skivspelaren på en utdragbar hylla. Däremot frågor om det lämpliga  i att lägga handdukar över förstärkare. Jag får försäkra att den  inte äventyrar kylningen. Jag drar ut hyllan och sätter ner nålen.  Det är en platta alla tycker om. Fötter som rör sig i takt, ögon  som sluts, blickar som försvinner i fjärran, en soffa som rör sig i  rytmerna, ingen pizza-koma här inte. Vi spelar hela första sidan  (trodde aldrig vi skulle ha tålamod till det). Jag trycker på mute- knappen och lyfter nålen. Förtrollningen bryts. Dags för byte till  försteg två. Resten försvinner ut i köket. F har ett osvikligt  lockbete för alla utom en. Han ber om glas och trollar fram en Caol  Ila. Biff hittar annat att dricka. Jag tänker det är lugnt, ingen  är intresserad av lyssning längre. Men det dröjer inte många  minuter förrän någon börjar hojta om förstärkarna inte är klara ännu.

Lyssning två. Nu är det spänd uppmärksamhet. Fötterna rör sig inte  lika ivrigt. Det är som alla registrerar en skillnad och letar  efter vad. Det räcker med ett spår, The Boy in the bubble, för  Schatten, medan Storhövdingen vill ha ett spår till med de mäktiga  rösterna på Gumboots. Sedan trycker jag på mute och väntar spänt.  Schatten börjar med en imponerande precis beskrivning av sina  intryck som handlar om att nummer ett har mer attack, är öppnare  och mer diskant som tenderar styra över så ”s” låter skarpt. Nummer  två i sin tur har mer botten, är lite långsammare, inte samma driv,  och lite mer avplanad diskant som tenderar bli instängd. Vi går  bordet runt. Alla håller med om iakttagelserna om bas och diskant,  men vi har delade meningar resten, vad som låter mest öppet och  detaljerat, om rymd , rum och musikalitet. Jag upplever att jag har  ett större rum och mer detaljer i nummer två.

Dags att lyfta på handduken. Fram träder två på alla sätt olika  phono-förstärkare. Nummer ett är ifi iPhono, en liten elegant sak  som jag kan hålla i handflatan, och nummer två är Quad Twenty Four  P, ett rörförsteg i Quads Classic-serie som ser ut som och känns  som ett bygge från femtiotalet. Nu händer det saker. Ifi iPhono har  mängder av inställningsmöjligheter och frågan är om jag lyckats få  rätt på dem. Det hade jag inte. Pickup på skivspelaren är en Benz  Ace, en MC-pickup med ”high output”. Schatten ställer snabbt om  känsligheten och vi bestämmer att använda MM-ingången, precis som  manualen för Quad säger och som jag ställt in på den. Nu går det  undan med omkoppling. Vi snurrar igång The Boy in the Bubble igen  och nu fanns inga skarpa ”s”, det är öppet och rytmiskt och kul.  Tillbaka till Quad igen och vi har fortfarande delade meningar om  vilket som låter bäst, antagligen en smaksak som Schatten formulerade  det. Vi är överens om att de skiljer sig åt, båda låter bra, vi  gissar att det dröjer innan man blir lyssningstrött med Quad- förstärkaren, men vi är inte eniga om vilken som låter bäst. Men,  sa Biff, det här är en 80-talsmixning. Vi borde pröva någon annan  skiva med annan typ av musik och annan mixning. Lysande idé! Jag  nappar snabbt åt mig Knopflers Privateering, som F lånat hem ett  tag och blivit så förtjust i att han skaffat ett eget exemplar av.  Nu Schatten, kläcker jag ur mig, ska du få avgöra ljudbild på basis  av en skiva du aldrig hört förr. Det blir inga protester utan vi  gör en ny runda med Privateering på tallriken. Efter en runda finns  ingen tvekan längre: Quad ger mer botten, dynamik och precision,  fint mellanregister och en skön detaljerad diskant. Ljudet kommer  ut i rummet framför högtalarna och Storhövdingen konstaterar nöjt  att det är varmt och musikaliskt.

Vi konstaterar att ifi iPhono är en imponerande liten sak. Den  kräver en del kunnande för att ställa in – Tack Schatten, du visade  vad den har för potential! Vinnaren för kvällen blir i alla fall en  begagnad Quad Twenty Four P som får sitta kvar i anläggningen. Vi  sitter en bra stund och njuter musik, pratar gitarrer, förstärkare  och skivor och allt möjligt och mår gott. När det är dags gå säger  Schatten att nu låter det riktigt bra, faktiskt… När alla gått  drar jag fram fler plattor och njuter in på småtimmarna. Det är som  att upptäcka skivorna på nytt.

Efter den här lyssningen har jag fått hjälp hitta en nätkabel. Och?  Den gjorde god skillnad, tro det eller ej.

 

/ Kontra

 

Apparater och kablar:

Förstärkare: Rega Elicit

Högtalare: Harbeth 30.1

Skivspelare: Rega P3, moddad med bl.a. motvikter, Furutech  internkablage, pickup Benz Ace MC (moddad av förste ägaren Hifi- Mike – Tack!)

Phono-försteg: ifi iPhono respektive Quad Twenty Four P

Kablage: Supra Sword signal- och högtalarkabel.

Nätkabel: Supra Lorad block. Supra kabel till Rega Elicit och Clou  Cable till Quad.

 

Share Button
 

Comments are closed.