Lars,

Jag har fortsatt att plocka lite med dämpningsmaterial. Under de tre fötterna till skivspelaren ligger nu bitar av sorbothane som isolerar från den tunna bärande skivan i hyllan. Knackar jag på skivan tar pickupen nu inte upp något ljud, så jag är nöjd tills vidare.  Så kommer turen till högtalarstativen. De är från kanademsiska SoundFoundation. Öppna, lätta, smäckra konstruktioner, måttanpassade till Harbeth 30.1 så att de står på en öppen ram med där jag lagt tre av medföljande kuddar i polymermaterial. Högtalaren är ju ”lossy” i sin konstruktion, och stativen tänker jag ska låta den ”svänga”. De är alltså raka motsatsen till alla tunga, ”döda” isolerande konstruktioner jag sett. Jag har hört 30.1 spela på andra stativ, som Sound Anchor, men inte prövat hemma. Det är alltså omöjligt för mig ha någon uppfattning om vad som låter bäst. Många har sagt att jag borde fylla stativen med någon ballast för att få dem stumma,vilket är en möjlighet. Ännu har jag inte gjort det utan behållit dem ihåliga (det hörs när man knackar på dem). Stativen vilar på spikes. Vad gör man med spikes? De gör illa åt golv. Hos mig ett furugolv, fullt av märken. Men ändå. Man kan sätta dem på enkronor eller gamla kopparmynt. Det gjorde jag, men var inte nöjd. Plockade jag bort mynten fick jag mer energi i ljudet, och upplevde en starkare botten. Men spikes och furugolv är ingen bra kombination och jag tyckte dessutom det var något som inte stämde ljudmässigt. Handlade det om precision och öppenhet? Jag letade och funderade på vad jag skulle lägga för något under stativen. En kväll i butiken presenterade du en liten kartong framför mig och sa, ”testa det här”. Den lilla kartingen kändess tung. När jag öppande den hittade jag åtta runda blänkande plattor i fem olika tjocka skikt. På dem står Rogoz Audio. (Jag lär mig sedan att det är Rogoz Audio ”anti-vibration bases BW40MKII”). Jag tog hem och tänkte att det är synd lägga så vackra saker under mina spikes, är det verkligen meningen? Furugolvet tackar mig, tänkte jag. Hur kan jag beskriva det som hände? Högtalarna fick kontroll. Det blev en klippfast precis bas. Musiken fick mer energi, den omslutande bubblan av ljud var större, närvarokänslan ännu mer påtaglig, mina öron hörde mer i tre dimensioner. Efter att ha spelat stråkkvartetter, orkesterverk, fado, visa, elektriska stråkar, tunga och ilsnabba elektriska och akustiska basar (Palle Danielsson, Lasse Lundstörm och Lars Danielsen), moderna klassisk jazz, gammal rock, progressive, fusion, världsmusik, pop… så tänkte jag att det här är säkert som jag inbillar mig. Jag har plockat in en ny komponent och jag vill så gärna att det ska låta bättre. Jag tar bort dem igen. Den där förtrollningen försvann. Satte dit dem igen och tänkte att jag måste få hit några som lyssnat tidigare på anläggningen och som kanska kan ha en uppfattning. Det har jag nu gjort.Det vill säga, jag använde det inte ens som en förevändning, det var en inbjudan till en ”vanlig spelning”. Jag har haft ett par fantastiskt trevliga kvällar tillsamans med musikälskare, där någon hörde anläggningen för första gången. Några hade hört den utan och någon med dämpfötter under apparaterna. Vi roade oss med musik av instrument och röster i en  varierad kompott. Vi hade kul.  Resultat? Jag är säker. Det är inte inbillning. Dessa ”antivibration bases” ligger kvar under stativen och där gör de god nytta. Och jag är fortfarande nyfiken på vad mer som går att locka ur de här Harbeth 30.1.

/ Kontra

Share Button
 

Comments are closed.